Golden Email #29: Mitt misslyckade försök att inleda en relation, samt hur förhoppningar och besvikelser känns

Tänk dig en hypotetisk person. Denna person har helt förlikat sig med tanken på att leva ensam, förmodligen för evigt, både för att det är svårt att hitta någon som är både singel och intressant vid denna "sena" punkt i livet, och också för att leva ensam inte är så farligt och till och med att föredra i många fall. Denna lite uppgivna inställningen gör att man slutar försöka, men den gör också att man kan bli en avslappnad och nästan lite "skön" person. Att ge upp gör att man inte blir så stressad och framfusig utan mer naturlig. Man bryr sig inte om vad som händer eller om man lyckas med saker eller inte, och man kan då lika gärna vara trevlig och söka kontakt som att inte göra det. Det slutar vara en så stor grej helt enkelt. Motsägelsefullt nog blir det lättare att närma sig andra människor när man slutar försöka. Uppgivenhet ger en ett avslappnat självförtroende, där man ej fokuserar på resultatet överhuvudtaget.

Låt säga att den här hypotetiska personen bara råkar gå fram och prata med en tjej på jobbet han tyckt verkar trevlig och cool, något som skulle gjort honom nervös innan, men som nu är väldigt lätt på grund av att han inte riktigt bryr sig om resultatet. Han har ändå redan gett upp, så det finns inget att förlora (eller vinna) på det. Och låt säga att han får bra respons från den andra personen, bra på en nivå som han inte är van vid att få.

Då börjar den hypotetiska personen få förhoppningar igen. Bra resultat ger förväntningar, vilket ger press och resultatfokus, vilket gör en ej avslappnad. Och ger en risk att bli riktigt besviken, så allt känns jobbigt, stort och viktigt nu! Den där avslappnade inställningen försvinner, och han är inte längre en person som ”gett upp” när det kommer till relationer och liknande. Så nu blir allt plötsligt svårt igen, och skulle han träffa på den där personen igen skulle han inte vara avslappnad och skön längre, utan förmodligen påtagligt intresserad och med tungan rätt i mun för att inte säga något alldeles för tokigt. Inte naturlig alls.

Om man bara försöker sitt bästa och är sig själv - i alla fall den bästa versionen av sig själv - så kan man inte misslyckas. Man kan få ett misslyckat resultat, men man har åtminstone lyckats med att försöka. Så tänkte den hypotetiska personen, och försökte komma på rent logiskt hur han skulle göra för att eventuellt lära känna den där andra personen närmre. För att inte bli låst av sina känslor och förhoppningar försökte han resonera logiskt och rationellt. För att få bort pressen och rädslan för misslyckande tänkte han: Fokusera på din egen insats och inte på resultatet. Ta beslut utifrån logik och inte känslor. Fantasier är känslor, och känslor är inte sanning. Bestäm vad du ska göra i varje läge, utifrån varje tänkbar reaktion, så att du inte reagerar utifrån dina känslor.

Om han bjuder ut henne, så kanske hon tackar nej, eller så tackar hon ja, eller så är hon redan upptagen med någon annan och måste därför tacka nej. Oavsett vad så är det inget misslyckande, det är bara ett faktum, tänkte den hypotetiska personen och höll hårt i sina rationella principer för att inte bli styrd av sina känslor.

Short story short, han frågade den andra personen om hon ville ses, men det blev ingen dejt, för den andra personen var redan tillsammans med någon (typiskt, tänkte den hypotetiska personen, som också lärde sig att det här med att "tolka signaler" är väldigt svårt och att man borde fråga istället för att försöka gissa, så fort man kan).

”Så länge man försöker kan man inte misslyckas” hade han som sagt tänkt tidigare, men det där nej:et _kändes_ ändå som ett riktigt misslyckande. Han blev uppriktigt förvånad över hur besviken han blev. Han hade ju tagit enbart rationella beslut och även bestämt hur han rationellt skulle hantera ett nederlag, men känslorna levde uppenbarligen sitt eget liv. De hade fantiserat om allt möjligt och fått förhoppningar om saker som var helt påhittade, och de känslorna var nu riktigt besvikna på att en så fin och bra tjej inte var tillgänglig. De fantasierna hade han avfärdat som just fantasier, och därmed som inget att bry sig om, bara låtsas-känslor! Så om det här går dåligt är det bara att gå vidare, hade han tänkt innan. Nu fick han känna tydligt hur riktiga de känslorna var. Det var delvis förväntningar och förhoppningar om att få uppleva något härligt och spännande (kärlek, besvarad attraktion, osv) med just den här personen specifikt, men också att få känna samhörighet med någon överhuvudtaget. En längtan att få uppleva något som han bara sett på film och sett andra uppleva, och som han tills nu i stort sett hade gett upp. Hur rationellt han än försökte tänka så kändes den besvikelsen rejält.

Så det här med att intala sig själv att allt kan hanteras rationellt och logiskt var nog ingen bra idé. Det kanske fungerar för hantering av komplexa kreativa projekt, men inte när det handlar om relationer med andra människor... Det finns definitivt sätt att hantera de här förväntningarna så att de inte går överstyr. Ingen besvikelse utan förhoppningar, och genom att vara tacksam över det lilla man redan har istället för att ständigt vilja ha mer så kan man tona ner förväntningarna lite, och därmed slippa lite av besvikelsen. Med lite jobb kan besvikelsen bli lite mindre än den hade varit för en 15-, 20- och 25-årig version av en själv i samma situation, men den hypotetiska personen känner ändå nu att det är bättre att bejaka alla förhoppningar som uppstår och vara redo för den stora besvikelsen, och helt enkelt se de stora känslorna som ett tecken på att det är rätt person att försöka med och bli besviken över.

Om det finns någon tröst så är det att han nog ändå gjorde en bra sak som fick den andra personen att bli glad, och som också fick honom själv att känna sig rätt grym. På något sätt kändes det också rätt intimt att säga till någon han gillar att han gillar henne, och ett intimt ögonblick med någon han gillar var kanske tillräckligt bra för att vara värt det (även om det intima ögonblicket innebar att bli nekad en dejt), och också betydligt lättare än att försöka inleda ett liv med den där andra personen...

/kbrecordzz, 2025-12-28