Att inte dras åt alla olika håll

Det finns många saker som kan rycka i ens uppmärksamhet, framför allt när man är bland andra människor. Men man kan också bli distraherad av sig själv, t.ex. om man plötsligt blir sugen på chips och slutar tänka på det man tänkte på innan på grund av det. Man kanske tror att det är man själv som blir sugen på chips, men det är nästan som att det är någon annan. Om jag sitter och sköter mig själv i lugn och ro, och direkt vid synen av en chipspåse byter personlighet till en chipsgalning, då är det mer som att en chipsgalning inom mig har vaknat upp och tagit över mig, snarare än att jag själv tagit det rationella beslutet att sluta med det jag gör och istället gå och äta chips. Det är vad jag menar med att det känns som att det är någon annan.

Det finns sug av alla möjliga slag, både uppenbart negativa och sådana som verkar bättre. Men de som verkar bättre behöver inte vara bättre. Att bli besatt av produktivitet är ett slags sug, som man lätt kan intala sig är vad man själv vill. Men om man sitter kl 10 på kvällen och försöker vara produktiv, men inte riktigt orkar, är det verkligen något man vill göra då? Eller vill man bara vilja vara produktiv? Ibland vill man ha ett resultat, och intalar sig själv att man vill sitta igenom processen som krävs för att nå dit, men någon del inom en kan inte ljuga om sådant och det märks när man försöker göra något man tror man vill men bara blir trött av det. Det här "suget", både de här dragningarna man har till olika saker och de plötsliga infallen, är inte en själv, men de har en förmåga att lura en att de är en själv (hur det är möjligt att ha flera personer inom en på det här sättet lämnar jag till filosoferna och psykologerna att klura ut).

Att veta vad man verkligen vill göra är svårare. Det är inte alltid den starkaste känslan och det starkaste suget som motsvarar det man verkligen vill, utan det kanske snarare är det som varken har någon friktion i sig eller någon stark drivkraft i sig. Det är kanske mer det man gör helt naturligt utan att tänka på det.

För att veta vad jag verkligen vill göra, så behöver jag ha det tyst och stilla. Åtminstone i huvudet, vilket är lättast att uppnå om omgivningen också är tyst och stilla. Då försvinner till slut alla tankar om vad jag borde göra, vad jag tror jag vill göra, vad som känns så där extremt spännande och lockande att göra, vad andra kanske tycker att jag ska göra, vad andra kommer tycka om jag gör en viss sak, vad andra gör och hur långt efter jag hamnar om jag inte gör samma sak, osv. Om jag går i en stad och ser en fest där ett gäng unga människor har kul ihop, så börjar jag lätt fundera på varför jag inte har så kul själv? Varför går jag bara runt här helt ensam utan att göra något mer interessant med mitt liv? Varför passade jag inte på att ha så kul när jag var ung? Även om jag skulle ha kontroll på mina tankar i de här situationerna, vilket jag har om jag har något projekt att tänka på eller någon intressant plan för dagen, hur vet jag att de tankarna jag har är mina egna när jag har blivit bombarderad med intryck, åsikter och budskap hela dagen? Man kan definitivt bli van vid intrycken i en stad, så att man till slut inte märker de lika mycket, men man kan inte bli av med dem helt.

Sitter jag däremot hemma vid min sjö, och ser en svan åka förbi, som sedan kanske vänder och åker åt andra hållet igen, så finns ingen "FOMO". Om den här svanen som åker förbi och kanske gör några roliga ljud är det enda som händer inom mitt synfält just nu, så är det det enda jag behöver tänka på. Vad som händer i USA, eller i Göteborg, eller i andras liv, spelar ingen roll. Och det är inte bara att det känns som att det inte spelar någon roll, utan det spelar verkligen ingen roll. Om något sker på en annan plats än där jag är, så har det inget med mitt liv att göra. Allt annat är idéer som vi själva (eller nyhetsmedierna) har hittat på, och sådana idéer behöver man inte följa.

När jag är i en sådan miljö blir jag mer mig själv. Jag sitter inte där och tror på konstiga idéer om hur jag ska vara för att passa in. Jag tänker inte på mycket alls, men tänker jag något så är det mer ofiltrerat, mer naturligt, inte för att imponera på någon eller övertyga någon, inte för att tycka synd om mig själv eller rättfärdiga något med mig själv. Det blir mindre komplicerat, och utan en massa saker som drar i min uppmärksamhet kan jag fokusera på rätt sak. Jag kan fokusera på att bara göra det som är mest naturligt för mig att göra. Det jag alltid kommer tillbaka till efter olika mer intensiva perioder där jag lockats till annat i stunden, efter att jag gått på lite olika trender och hunnit tröttna på dem, efter att mina stora planer har gått i mål eller i sank, efter att olika kompisar och sociala sammanhang har kommit och gått. Det jag gillade att göra när jag var liten, och som jag fortfarande gillar att göra. De sakerna man fortfarande vill göra om man tänker bort grupptryck, ens drömmar och mål och plötsliga sockersug.

När alla programmerare flyttar till Silicon Valley, eller alla som jobbar med underhållning flyttar till Stockholm, eller alla aspirerande spelutvecklare flyttar till Skövde (ja, jag vet), så får man fördelen att vara med en massa andra likasinnade personer, men det blir också svårt att vara sig själv och veta vad man faktiskt vill göra, eftersom man ständigt blir bombarderad med åsikter och idéer om hur saker ska vara inom ens fält. Man blir en liten kopia av alla andra där, och det kan mycket väl vara ett effektivt sätt att lyckas (det mänskliga samhällets utveckling bygger ändå till stor del på många människor som gör samma sak ihop, snarare än att ett gäng genier sitter på sina egna hörn och är briljanta), men vad är poängen med att lyckas om man inte har någon själ kvar i det man gör? Om man inte gör det som verkligen passar en och det man verkligen vill?

En del av att flytta hem till lugnare områden kan vara för att "settle down" och t.ex. ge sina barn en lugn miljö att växa upp i, men för mig är det också för att ha en bra miljö att utgå ifrån för att faktiskt kunna göra mer saker. Inte för att sluta göra intressanta saker. Och framför allt göra saker på mitt sätt. Att inte bara bli en kopia av alla andra som gör liknande saker som jag. Och då behöver jag sitta och kolla på en svan vid min sjö.

Subscribe to Golden emails